När någon med demens hela tiden vill hem

”Jag vill hem.” För många familjer är detta en av de svåraste sakerna att höra, särskilt när personen du tar hand om sitter i sitt eget vardagsrum. Det är vanligt, det kan hända i vilket skede av demens som helst, och det finns lugna och praktiska sätt att svara. Den här sidan förklarar vad orden ofta betyder, vad du kan säga, aktiviteter som kan hjälpa just då, och hur ni håller er trygga.

Varför vill någon med demens hela tiden hem?

Oftast är ”hem” mer en känsla än en plats. Alzheimer’s Society beskriver det som en känsla av trygghet och säkerhet, eller ett hem från det förflutna, snarare än själva huset. Demens kan göra bekanta rum främmande, och en person kan känna att hen lever i en tidigare period av livet, när hemmet var barndomshemmet eller platsen där hen fostrade sina barn.

Orden kan också vara ett tecken på att något annat är fel just nu: hen är hungrig, törstig, behöver toaletten, har ont, är för varm eller kall, trött, ensam, rädd eller överväldigad av oväsen. National Institute on Aging räknar upp smärta, oväsen, ensamhet, förändringar i rutinen och läkemedel bland orsakerna till oro.

Vad ska jag säga när hen vill hem?

Svara på känslan, inte på orden. Family Caregiver Alliance avråder från att försöka övertyga personen om att hen har fel: känslorna är verkliga, så svara först med tröst och trygghet, och led sedan försiktigt över till något annat.

Fraser som ofta hjälper:

• Namnge känslan. ”Det låter som om du saknar ditt hem.”
• Ge trygghet. ”Du är trygg här, och jag stannar hos dig.” Alzheimer’s Association föreslår de enkla orden ”Du är trygg här.”
• Bjud in till minnen. ”Berätta om ditt hem. Hur såg köket ut?” Att fråga om det avlägsna förflutna är oftast mer bekvämt än frågor om idag.
• Gör något tillsammans. ”Låt oss först dricka en kopp te”, eller ”Kan du hjälpa mig med de här handdukarna?”

En varm ton och en hand på armen, om hen gillar beröring, kan säga mer än orden.

Vad bör jag undvika?

• Att argumentera eller förklara. ”Du bor här nu” eller ”Det här har varit ditt hem i 40 år” ber hen acceptera något som demens gör svårt att acceptera, och det kan kännas som att hen blir tillrättavisad.
• Att förhöra. ”Kommer du inte ihåg?” eller ”Vad är adressen?” ökar pressen.
• Att blockera dörren i ilska. Om hen vill ut, behåll lugnet och gå med hen. En kort promenad tillsammans brukar ofta lugna impulsen.
• Att skynda på. Ge hen tid att prata om hemmet innan du byter ämne.

Aktiviteter som kan hjälpa just då

När du har bekräftat känslan kan en lugn, bekant aktivitet flytta uppmärksamheten utan att avfärda den.

1. Titta på bilder av hemmet och familjen. Bläddra och kommentera (”Titta på den trädgården”) i stället för att ställa frågor. På en telefon eller surfplatta gör Fotopar av era egna familjefoton ett lugnt memoryspel, och fotona stannar på din enhet.
2. Prata om hemmet. Samtalskort ger öppna frågor om hus, kök, grannar och högtider, utan några rätt eller fel svar.
3. Spela musik hen gillar. National Institute on Aging nämner lugnande musik bland sätten att lugna oro. Se våra musikaktiviteter.
4. Ät något eller ta en dryck. Hunger och törst kan se ut som rastlöshet. En kopp te eller en favoritgodis är också en liten ritual av att vara hemma.
5. Gå en promenad eller sitt ute. Rörelse och dagsljus hjälper, särskilt tidigt på dagen.
6. Ge en bekant uppgift. Att vika tvätt, sortera bestick eller vattna växter kan väcka känslan av att driva ett hem.
7. Sakta ner allt. Stäng av TV:n, minska oväsen och bländning, och prova en gemensam lugn andning som paus.

Om en idé inte fungerar, prova en annan senare. Att sitta tyst tillsammans är också ett bra resultat.

Kontrollera en orsak du kan åtgärda

Alzheimer’s Society föreslår att du för en kort logg över när frågandet sker, till exempel före måltider, efter besök eller i skymningen. Mönster gör det lättare att planera i förväg.

Är det okej att säga en vit lögn?

Det här är en verklig diskussion, och omtänksamma familjer landar på olika ställen. Alzheimer’s Society säger att det inte finns något enda rätt svar: osanningar kan göra vissa personer mer misstänksamma, så avgör vad som är bäst för personen och var konsekvent. Vid Penn Memory Center är medordföranden ståndpunkten att sanningen är utgångspunkten och att en mild osanning bara är acceptabel när personen inte kan bearbeta en viss sanning, och att du aldrig ska förlöjliga hens verklighet.

Många anhöriga tycker att en mellanväg fungerar: först ärlig tröst och att leda om uppmärksamheten (”Vi stannar här ikväll, och jag är här hos dig”), utan att argumentera om var hemmet ligger.

Vad gör jag om det händer varje eftermiddag eller kväll?

Rastlöshet som börjar eller blir värre på sen eftermiddag kallas ofta sundowning. National Institute on Aging föreslår ett stabilt schema, dagsljus och aktivitet, färre sena tupplurar och inget koffein eller alkohol sent på dagen. Att tända lamporna innan skymningen kan också hjälpa. Vår guide om lugna aktiviteter under sen eftermiddag har mer information.

Att hålla hen trygg om hen försöker gå

Att vilja hem kan leda till att hen vandrar iväg. Alzheimer’s Association uppskattar att sex av tio personer med demens kommer att vandra iväg minst en gång.

Förbered i förväg:

• Ett id- eller medicinskt armband med hens namn och ditt telefonnummer, samt märkta kläder. National Institute on Aging nämner MedicAlert och Alzheimer’s Associations program Safe and Found, som kan kosta pengar.
• En dörrklocka eller ett larm, och lås placerade högt eller lågt. Lås aldrig in personen ensam.
• Ett nytt närbild-foto, och en lista över platser hen kan tänkas gå till, till exempel ett tidigare hem eller en tidigare arbetsplats.
• Berätta för betrodda grannar, och ge dem ditt nummer.

Om hen försvinner: börja leta direkt. Alzheimer’s Association påpekar att många hittas inom 1,5 miles. Om ni inte har hittat hen inom 15 minuter, ring 911 och säg att personen har demens. Ring 911 omedelbart om någon är i fara.

När ska jag ringa läkare?

Ring hens läkare utan dröjsmål om frågandet eller förvirringen börjar plötsligt, eller blir mycket värre under timmar eller dagar. National Institute on Aging säger att plötsligt eller snabbt föränderligt beteende, särskilt efter en infektion eller en ändring av läkemedel, bör kontrolleras direkt. Plötslig förvirring kan vara delirium, vilket NHS säger kräver akut hjälp. Urinvägsinfektioner är en vanlig orsak hos äldre.

Det är också bra att nämna ett stadigt mönster vid nästa besök, eftersom smärta, nedstämdhet, sömnproblem eller biverkningar av läkemedel kan spela roll.